﻿Frän — e förſamling ſkriſwes till Werm=
lands Läns Tidnings redaktion följande: ”Här
borta är man ännu temligen obekant med de
nyaſte moderna, hwilket kan ſes af följande
tilldragelſe. Herrſkapet på — d hade för ett
par meckor ſedan erhållit en ny lärär inna, en
dam på högſta modet, d. w. ſ. med hatten
långt bak i nacken och främre delen af hufwu=
det obetäckt, hwadan hon ſåg litet wriden ut
och icke ſå litet ändå. Nu hände ſig att en
fånig qwinna från — a ſocken afwikit från ſin
boſtad, hwilken qwinna efterlyſtes i kyrkan.
En hederwärd torpargumma hade ſamma ſön=
dag ſom efterlysningen gjordes warit i kyrkan
och ſatt på eſtermiddagen inne i ſtugan och
ſamtalade med ſin ”gäbbe”, då hon kom att
kaſta ögonen ut genem fönſtret och fick ſe of=
wannämda moderna dam, ſom hade gått ut för
att gå. ”Åh ſe, Petter, der ä’ ho’ galningen,
ſom rymt!” ropade gumman helt häpen. Pet=
ter tittade ut och fann wid en blick på den
beſynnerliga hufwudklädſeln ſaken mer än ſan=
nolik, “Skynda nu till fjälsman, ſå att han
får ta na ſtackärn, ſå ſka ja hålla na qwar
unner ti’n”, fortfor den rådiga gumman, och
Petter kaſtade på en rock och qwiſtade i ſtörſta